Svårt att slappna av

När jag fick min son trodde jag inte att jag skulle behöva bära på honom flera timmar på natten när han var 20 månader. När min son är sjuk och får alvedon är det som att hans kropp bara spritter, benen och armarna går som en väderkvarn när det är dags att sova. Trots att jag ligger brevid honom så kan han inte slappna av. Han klättrar på mig, snurrar runt, lägger fötterna under mig, armarna under mitt huvud. Som om han försöker lugna ner dem. Tillslut blir han så rastlös att han vill gå ur sängen. Jag tar på mig Pognae bärselen och sätter i honom. På nätterna när han blir sådär så får han sitta fram på magen. Ibland blir han arg, eftersom han vet att han nu är fast. Ofta tar det dock inte många minuter innan han är helt avslappnad i kroppen. Det är som om han fortfarande är ett spädbarn och måste lindas. Min älskade vän. Om jag ändå visste hur jag kan hjälpa dig att slappna av.

Eftertanke...

Går runt med A i sjalen, sjunger och plockar ur och i diskmaskinen.
Tänker på hur det var när J föddes för snart tolv år sedan och får dåligt samvete.
Henne bar jag i Baby Björn-sele, hon sov i vår säng och behövde aldrig ligga och skrika.
Trots detta är skillnaden enorm på då och nu...

J låg mycket på filt på golvet, i babysittern eller i barnvagnen. Hon var nöjd och glad, sov många timmar i sträck och "krävde" inte mycket närhet.
A bärs dygnets alla vakna timmar i vävd långsjal eller MeiTai, han sover i vår säng på nätterna, har ingen barnvagn eller babysitter och "kräver" kroppskontakt och närhet oavbrutet.

Med J gav jag upp amningen innan hon var tre månader då hon bara gick ner i vikt och hjälpen från BVC mest bestod i att stressa upp mig ännu mer.
Då J blev rejält sjuk och vi låg två veckor på sjukhus slutade mjölken helt att komma och med sorg gav jag upp amningen.
Nu med A krävde jag mängder av hjälp på BB, gick till amningsmottagningen och vill amma många år om A vill det.

Det känns som jag var en sämre mamma till J och det gör ont! Fruktansvärt ont!
Jag borde burit henne mer, jag borde kämpat mer med amningen.
Allt detta är tankar som maler och maler, särskilt så här i nattens timmar.

När det är dag, jag är utvilad och glad och J kryper upp i mitt knä och vill bli killad på ryggen, då inser jag att precis så olika som mina båda barn är, så olika ser deras behov ut och kärleken till dem båda är gränslös!

Amning och känsliga barn

Mitt tidigare inlägg handlade om känsliga barn och deras särskilda behov av närhet och tillfredställelse. Jag fick en kommentar nedan av läsaren Isabel som har en son på 12 månader.

Jag funderar även på hur jag ska sluta amma honom, eftersom han är "extremt" tuttig fortfarande, och jag börjar bli väldigt väldigt trött... vill i alla fall sluta nattamma (jag ammar sovande på natten, men från att han somnar vid 19-tiden så måste jag springa in i sovrummet en gång i timmen... det tar på krafterna!!). Om jag hade orkat hade jag låtit honom amma fritt ett tag till.

Ammar du fortfarande, eller hur har ni slutat?

Samuel var en mammas dröm när det kom till att amma i början. Vi hade aldrig några problem med amningen och han älskade att amma, redan från början - jag också för den delen. Jag helammade i mer än 6 månader, då vi började så smått med grönsakspurér av alla dess slag. Inget var ju tillräckligt gott förstås. Mosade bananer, kex som smälte i munnen, vi testade ALLT. Fick han in något i munnen som inte var helt flytande så kräktes han. Han var superkänslig mot all mat. Men, så plötsligt. Han var nog närmre nio månader och hade precis lärt sig stå själv och gå så smått med stöd. Jag la ris på bordet som han själv kunde plocka och då gick det minsann bra. Än idag är ris hans absoluta favorit. Här hemma äter vi fried rice till middag minst två gånger i veckan med olika varianter. Alltid slinker det ner någon köttbit och grönsak mellan riskornen.

Liksom Isabels son, gick Samuel och la sig tidigt. Redan kl 18 slocknade han. Därefter sov han ofta 4 timmar och sen var vi igång. Amning minst varannan timme, hela natten, tills han var ungefär 10 månader.

När Samuel var 10 månader försökte jag trappa ner på amningen. Det gick sådär. Han var absolut inte redo. Men, vi var nu nere på sex gånger per dygn ungefär. Det stora problemet var nattamningen, då Samuel fortfarande vaknade nästan var tredje timme för att äta. Inte normalt säger de flesta, men vad gör man? Vi försökte med välling. Vi läste böcker om barns sömn och försökte vårt bästa. Det blev inte bättre för det.

Men så igen. Plötsligt en dag så sa det slurp. 2 dl välling rakt ner i magen på kvällen strax efter hans 1-årsdag. Oh, nu kommer han sova HELA natten sa alla. Jaha. tre timmar senare var det dags att äta igen. Jag stod på mig och gjorde välling hela nätterna och ammade fortfarande på morgonen. Det gick bra sålänge han fick pilla med bröstvårtorna. Om inte, så blev han arg och vägrade dricka välling.

Det tog ytterligare två månader att sluta med amningen helt och ytterligare 4 månader med välling på natten. Jag hade gärna fortsatt amma dagtid, men jag vet att om han hade fått lite så skulle han velat ha mer och jag var så trött på att vakna på nätterna.

Samuel vaknar fortfarande på nätterna, men inte för att äta. Han vaknar för att se så att jag fortfarande ligger brevid honom, och det gör jag så gärna.

Känsliga barn av Louise Cena

Hej,

Jag heter Louise och är mamma till Samuel 19 månader. Sedan Samuel föddes har jag funderat på hur jag kan göra Samuel till en gladare och ett mer nöjt barn. Han har alltid sovit dåligt, är ofta klängig, ville helst ligga och snutta vid bröstet hela dagar och nätter och alltid har han velat bli buren. Vagnen började han acceptera när han var ungefär 7 månader. Ungefär samtidigt som han började gå längs med möbler. Han har alltid velat ha mer, alltid velat ha nya utmaningar. Veckan efter han hävt sig upp i spjälsängen, började han gå längs möbler. Då var han inte ens åtta månader. Två månader senare gick han helt själv. Han klättrar, upptäcker och är ivrig. Men, alltid med mamma nära. Försvinner jag ur hans blickfång skriker han. Sitter jag brevid honom och läser en bok, då tar han boken och gömmer den. Vår räddning blev en ergonomisk bärsele. Vi älskade den så mycket att jag började importera den till Sverige. Den heter Pognae - vilket är koreanska och innebär trygghet, känna sig väl till mods och vara allmänt nöjd och belåten. Vad kunde passa bättre till mitt känsliga barn?

För ungefär en månad sedan fick jag ett tips från instruktören i vår lekgrupp. Hon berättade om Higly Sensitive Children och children with high needs, eller på svenska Extra Känsliga Barn/ Barn med höga krav. Jag fick en bok av henne som heter The Fussy Baby av William Sears. Jag sträckläste boken på en dag, trots en Samuel som drog i mig ständigt. Jag behövde få svar. Boken beskrev Samuels temperament och jag kände igen så många historier skrivna av andra föräldrar. När jag läste boken blev jag så glad att jag ändå försökt lyssna till mitt barn och behandlat honom som den känsliga lilla personen han är. Jag själv var både som barn och är än idag en känslig person.

Har du ett känsligt barn så följ dina instinkter och öva på tålamodet!

Här är några kännetecken på ett barn med höga krav,

Känslig
Intensiv
Krävande
Adrig nöjd
Ammar ofta
Vill gärna bli buren

Självklart är alla barn olika och alla barn har mer eller mindre krävande dagar. Har du ett extra känsligt barn eller ett barn med höga krav så vet du det. Dessa barn är speciella och behöver också lite speciell uppfostran. En mjukare sådan där attachment parenting är utmärkt! Har du också ett barn med höga krav och undrar vad du ska göra? Jag rekommenderar starkt den här boken. Den gav mig ett annat synsätt och förståelse för min son!

Hälsningar Louise & Sam