Om Nära föräldraskap
Artiklar om att vara förälder
Artiklar för gravida
Om sajten
Köp boken!



Har du läst boken Nära föräldrar - om anknytning, samsovning och konsten att bära barn? Om närhet, bärsjalar, hur man kan få sin baby att somna med mindre gråt och hur man grundlägger en god anknytning med sitt barn. Inga "metoder" behövs - du är den bästa experten på ditt barn! Läs mer

Vi som bloggar på Nära föräldrar

Terese är tvillingmammma och skriver om sin vardag där det är dubbelt upp av blöjor och leenden.
Eva är mamma till Lovis och har slutat blogga hos oss. Tack för alla dina fina och tänkvärda inlögg!
Jorun har tre barn i åldrarna sex, fyra och ett år och var den som drog igång den här sajten samt skrev boken med samma namn.
Klicka här om du vill blogga med oss!


Kort om sajten

Nära föräldrar är en bok och en svensk community om Nära föräldraskap, eller Attachment Parenting (AP), som man säger på engelska.
BLI BLOGGARE
Vill du blogga med oss? Maila jorun punkt moden snabela gmail punkt com så skickar jag en inbjudan. Klicka på rubriken ovan för mer info.
VAD ÄR NF?
Nära föräldraskap är en svensk översättning av begreppet Attachment Parenting.
LÄNKAR
Alla svenska återförsäljare av bärsjalar! Info och inspiration för föräldrar och gravida.

Powered by Blogger



01 mars 2011

Känsliga barn av Louise Cena

Hej,

Jag heter Louise och är mamma till Samuel 19 månader. Sedan Samuel föddes har jag funderat på hur jag kan göra Samuel till en gladare och ett mer nöjt barn. Han har alltid sovit dåligt, är ofta klängig, ville helst ligga och snutta vid bröstet hela dagar och nätter och alltid har han velat bli buren. Vagnen började han acceptera när han var ungefär 7 månader. Ungefär samtidigt som han började gå längs med möbler. Han har alltid velat ha mer, alltid velat ha nya utmaningar. Veckan efter han hävt sig upp i spjälsängen, började han gå längs möbler. Då var han inte ens åtta månader. Två månader senare gick han helt själv. Han klättrar, upptäcker och är ivrig. Men, alltid med mamma nära. Försvinner jag ur hans blickfång skriker han. Sitter jag brevid honom och läser en bok, då tar han boken och gömmer den. Vår räddning blev en ergonomisk bärsele. Vi älskade den så mycket att jag började importera den till Sverige. Den heter Pognae - vilket är koreanska och innebär trygghet, känna sig väl till mods och vara allmänt nöjd och belåten. Vad kunde passa bättre till mitt känsliga barn?

För ungefär en månad sedan fick jag ett tips från instruktören i vår lekgrupp. Hon berättade om Higly Sensitive Children och children with high needs, eller på svenska Extra Känsliga Barn/ Barn med höga krav. Jag fick en bok av henne som heter The Fussy Baby av William Sears. Jag sträckläste boken på en dag, trots en Samuel som drog i mig ständigt. Jag behövde få svar. Boken beskrev Samuels temperament och jag kände igen så många historier skrivna av andra föräldrar. När jag läste boken blev jag så glad att jag ändå försökt lyssna till mitt barn och behandlat honom som den känsliga lilla personen han är. Jag själv var både som barn och är än idag en känslig person.

Har du ett känsligt barn så följ dina instinkter och öva på tålamodet!

Här är några kännetecken på ett barn med höga krav,

Känslig
Intensiv
Krävande
Adrig nöjd
Ammar ofta
Vill gärna bli buren

Självklart är alla barn olika och alla barn har mer eller mindre krävande dagar. Har du ett extra känsligt barn eller ett barn med höga krav så vet du det. Dessa barn är speciella och behöver också lite speciell uppfostran. En mjukare sådan där attachment parenting är utmärkt! Har du också ett barn med höga krav och undrar vad du ska göra? Jag rekommenderar starkt den här boken. Den gav mig ett annat synsätt och förståelse för min son!

Hälsningar Louise & Sam

2 Comments:

Blogger Isabel said...

TACK!!! Jag börjar fan grina av att läsa detta. Det låter EXAKT som min son. Folk säger att han är "bortskämd", att det är mitt fel som bar honom i sjal dygnet runt hans första månader... men om jag inte burit honom så har han gråtit och skrikit.... vad skulle jag göra? Han är idag 12 månader och börjar resa sig, gå längs bordskanter etc. För första gången är han stundvis ganska nöjd och jag kan typ laga mat och liknande utan att JÄMT bära på honom, även om det fortfarande är mycket bärande. Jag ska definitivt läsa boken.

Jag funderar även på hur jag ska sluta amma honom, eftersom han är "extremt" tuttig fortfarande, och jag börjar bli väldigt väldigt trött... vill i alla fall sluta nattamma (jag ammar sovande på natten, men från att han somnar vid 19-tiden så måste jag springa in i sovrummet en gång i timmen... det tar på krafterna!!). Om jag hade orkat hade jag låtit honom amma fritt ett tag till.

Ammar du fortfarande, eller hur har ni slutat?

8:41 em  
Blogger Louise N Cena said...

Vad lycklig jag blir av din kommentar. Visst är det härligt när man äntligen får det bekräftat, det man undrat så länge. Att man inte är tokig, eller en dålig mamma för att man aldrig kan tillfredställa sitt barn.

Jag gör ett inlägg om amningen, eftersom det är ett kapitel för sig...

4:50 fm  

Skicka en kommentar

<< Home

 

 

   mejla: jorun punkt moden snabela gmail punkt com