Amning och känsliga barn

Mitt tidigare inlägg handlade om känsliga barn och deras särskilda behov av närhet och tillfredställelse. Jag fick en kommentar nedan av läsaren Isabel som har en son på 12 månader.

Jag funderar även på hur jag ska sluta amma honom, eftersom han är "extremt" tuttig fortfarande, och jag börjar bli väldigt väldigt trött... vill i alla fall sluta nattamma (jag ammar sovande på natten, men från att han somnar vid 19-tiden så måste jag springa in i sovrummet en gång i timmen... det tar på krafterna!!). Om jag hade orkat hade jag låtit honom amma fritt ett tag till.

Ammar du fortfarande, eller hur har ni slutat?

Samuel var en mammas dröm när det kom till att amma i början. Vi hade aldrig några problem med amningen och han älskade att amma, redan från början - jag också för den delen. Jag helammade i mer än 6 månader, då vi började så smått med grönsakspurér av alla dess slag. Inget var ju tillräckligt gott förstås. Mosade bananer, kex som smälte i munnen, vi testade ALLT. Fick han in något i munnen som inte var helt flytande så kräktes han. Han var superkänslig mot all mat. Men, så plötsligt. Han var nog närmre nio månader och hade precis lärt sig stå själv och gå så smått med stöd. Jag la ris på bordet som han själv kunde plocka och då gick det minsann bra. Än idag är ris hans absoluta favorit. Här hemma äter vi fried rice till middag minst två gånger i veckan med olika varianter. Alltid slinker det ner någon köttbit och grönsak mellan riskornen.

Liksom Isabels son, gick Samuel och la sig tidigt. Redan kl 18 slocknade han. Därefter sov han ofta 4 timmar och sen var vi igång. Amning minst varannan timme, hela natten, tills han var ungefär 10 månader.

När Samuel var 10 månader försökte jag trappa ner på amningen. Det gick sådär. Han var absolut inte redo. Men, vi var nu nere på sex gånger per dygn ungefär. Det stora problemet var nattamningen, då Samuel fortfarande vaknade nästan var tredje timme för att äta. Inte normalt säger de flesta, men vad gör man? Vi försökte med välling. Vi läste böcker om barns sömn och försökte vårt bästa. Det blev inte bättre för det.

Men så igen. Plötsligt en dag så sa det slurp. 2 dl välling rakt ner i magen på kvällen strax efter hans 1-årsdag. Oh, nu kommer han sova HELA natten sa alla. Jaha. tre timmar senare var det dags att äta igen. Jag stod på mig och gjorde välling hela nätterna och ammade fortfarande på morgonen. Det gick bra sålänge han fick pilla med bröstvårtorna. Om inte, så blev han arg och vägrade dricka välling.

Det tog ytterligare två månader att sluta med amningen helt och ytterligare 4 månader med välling på natten. Jag hade gärna fortsatt amma dagtid, men jag vet att om han hade fått lite så skulle han velat ha mer och jag var så trött på att vakna på nätterna.

Samuel vaknar fortfarande på nätterna, men inte för att äta. Han vaknar för att se så att jag fortfarande ligger brevid honom, och det gör jag så gärna.