Hur bekräftar du ditt barn?
"Vad fin du är", sa jag härom dagen till en flicka som går på samma förskola som min femåriga dotter.
Flickan tittade storögd på mig och började nypa i sina kläder som för att visa upp dem.
"Nej, jag menar att det är DU som är fin", sa jag.
Exemplet ovan är en komplimang, men det har slagit mig ofta att vuxna (däribland förskolepersonal) gärna bekräfta barn genom deras kläder. Gissningsvis är det skönt för de flesta barn att känna sig sedda, men varför detta fokus på kläderna? Mina två flickor, sju och fem år gamla, har blivit mycket måna om vad de har på sig på morgonen för att ha något att visa upp, något som kan kommenteras och uppskattas. Jag försöker säga till dem att kläder inte spelar så stor roll, men de kan tydligt se att omvärlden tycker det. Själv var jag lyckligt omedveten om vad som var inne tills jag blev ungefär sjutton, innan dess var jag en vandrande (och totalt obekymrad) modekatastrof. Inte fanns det lika mycket sockersött att välja på i butikerna heller.
Jag tror att barn skulle må bra av att växa upp i en omgivning som fäster större avseende vid deras person än vad de har på sig. Kan man inte säga att det är roligt att få träffa barnen igen och fråga vad de vill göra den här dagen? Eller vad de har drömt, eller om de vill fortsätta med projektet de påbörjade igår eller... Måste försöka bli bättre på det här själv också, fast ibland slås jag ju faktiskt av att ett barn är just fint eller speciellt och då säger jag det också.
När barn har ritat brukar vuxna säga att det är väldigt fint eller konstnärligt. Det är ju en bättre bekräftelse än ingen alls, men jag försöker göra som en klok mamma jag känner som i stället frågar barnen hur de har tänkt. Jag har fått höra många spännande historier på det viset. Då och då bekräftar jag också slentrianmässigt ibland, men jag försöker stanna upp och hitta alternativ. Om jag förstått saken rätt så ska en bekräftelse inte vara en slentrianmässig komplimang om den ska stärka självkänslan, utan visa ett genuint intresse för barnet. Hur visar man det? Fler förslag vore spännande, jag skulle vilja lägga fler perspektiv till det jag har!
Flickan tittade storögd på mig och började nypa i sina kläder som för att visa upp dem.
"Nej, jag menar att det är DU som är fin", sa jag.
Exemplet ovan är en komplimang, men det har slagit mig ofta att vuxna (däribland förskolepersonal) gärna bekräfta barn genom deras kläder. Gissningsvis är det skönt för de flesta barn att känna sig sedda, men varför detta fokus på kläderna? Mina två flickor, sju och fem år gamla, har blivit mycket måna om vad de har på sig på morgonen för att ha något att visa upp, något som kan kommenteras och uppskattas. Jag försöker säga till dem att kläder inte spelar så stor roll, men de kan tydligt se att omvärlden tycker det. Själv var jag lyckligt omedveten om vad som var inne tills jag blev ungefär sjutton, innan dess var jag en vandrande (och totalt obekymrad) modekatastrof. Inte fanns det lika mycket sockersött att välja på i butikerna heller.
Jag tror att barn skulle må bra av att växa upp i en omgivning som fäster större avseende vid deras person än vad de har på sig. Kan man inte säga att det är roligt att få träffa barnen igen och fråga vad de vill göra den här dagen? Eller vad de har drömt, eller om de vill fortsätta med projektet de påbörjade igår eller... Måste försöka bli bättre på det här själv också, fast ibland slås jag ju faktiskt av att ett barn är just fint eller speciellt och då säger jag det också.
När barn har ritat brukar vuxna säga att det är väldigt fint eller konstnärligt. Det är ju en bättre bekräftelse än ingen alls, men jag försöker göra som en klok mamma jag känner som i stället frågar barnen hur de har tänkt. Jag har fått höra många spännande historier på det viset. Då och då bekräftar jag också slentrianmässigt ibland, men jag försöker stanna upp och hitta alternativ. Om jag förstått saken rätt så ska en bekräftelse inte vara en slentrianmässig komplimang om den ska stärka självkänslan, utan visa ett genuint intresse för barnet. Hur visar man det? Fler förslag vore spännande, jag skulle vilja lägga fler perspektiv till det jag har!















